om människan blev gammal som Methusalem
skulle hon inte ha stor glädje av det
för henne skulle alla gårdagarna vara en och densamma
och barndomen fortfarande värka oläkt i henne
som hennes artritiska leder

jag har redan varit med om för mycket
bitarna i mitt livs kalejdoskop passar inte ihop
jag vet inte längre vem jag är
och en dag tror jag nog att jag kommer att glömma det
och leva lugnt - trygg för mig själv