Nattståndna vitsord
stod som spön i backen

Mognade efter det
nattliga regnet

Pensionärs tanter
och gubbar hade
inga behov av några
Vitsord. Hade gjort
sitt (trodde dom)

Satt och spelade
Fia med knuff

Schack och kortspel
Ute i Stora bersån
med skönsjungande
Koltrastar


Men
Deras Läkarjournaler
Var ändå i förväg
Märkta med hur de
skulle

Behandlas vid akuta
Besvär och till vilken

Nytta det var att kosta på
någon dyrbar behandling
över huvudtaget


Med personalens agerande
som
Mognade till sig allteftersom

De utförde sin levnad
Till ledningens behag
och förberedda uppsyn


Efter 180 års firandet av
Nietzsches födelse
i en helt annan förgången
Levnadshistoria.

Vars bok Also sprach Zarhustra
Anna-Greta tappade ned i gruset

Då hon nickade till i rottingstolen
med sina tjocka marin blå dynor

Och plötsligt som ett piskrapp i
tanken undrade om hon hade

Ett uns av sensualitet kvar i
sin skrynkliga kropp?

Medan gråsparvarna tjattrade
i buskarna bredvid

Om vad hon gjorde där

Och vart tiden tagit vägen
mellan alla förgångna
minnen måntro?

Bland vårdpersonal
som talade överdrivet
högt och vänligt

Men som bara längtade
att få komma hem och

Glömskt knulla bort den
grå sterila seniliteten


Hon log dolskt åt tanken

När den maskulint hårige
vårdaren hällde upp en
Kopp rykande kaffe

Nickade värdigt och
undrade om han skulle

Komma ihåg några av sina
erövringar och gjorda nyp
i tillvaron

När och om det blev hans
tur att komma upp i hennes ålder?