Solstrale… Paradoxen i att övertygat och insiktsfullt älska sina plågoandar bara för att de är ens föräldrar och att det uppmuntras att förlåta det i grunden totalt oförlåtliga... GROV STÖLD PÅ EN POET
känslorna spred sig genom varandra likt en dödsdömd fylldes de med dödsångest fruktan är god vän med hatet sa farmor nej släpp inte taget fånga dig i hoppet kylan ska inte ta din varma själ sa mor livet är till för att levas inte att längta död ljuset finns i tunneln där allt vänder sa nå'n carpe diem sade skylten som föll i huvudet rädslan att inte få vara den man är, värdefull det väcker tårar och sorg att inte vara önskad blir som en evig vinter en permafrost igenom allt själen fryser inne och kan aldrig mer beröra något barnet föds aldrig, poeter skapar ej några stycken författaren blir till en staty stående mitt i skogen filharmonikern blir till bara fil harmonin tynar bort kvar blir en tom öde verklighet utan eko eller akustik tänk om någon tog dina dikter och slängde dem bort och de sa till dig att inte drunkna i grämelse över ting när du protesterade emot deras dåd då fängslades du om några ord aldrig någonsin lästa varit underverk det kan vi aldrig få veta men poeten lider stora kval tänk att i det inte ha en enda som kan förstå detta... det känns att ha blivit berövad flådd strippad utestängd det är ett övergrepp ett mord på integriteten som skett samtidigt säger de att det är av vikt med en god relation en god relation ska man ha till sina släktingar, eller hur? hur avundsjuka missunnsamma eller hänsynslösa de än är är det inte dessa ord av dräpande karaktär som skall kastas dem som förkunnar rätten att kränka är de sjuka svinen de är de mest avskyvärda som ändå till syvende får rätt i allt medan den drabbade ska snällt foga sig i att vara förtryckt ett förtryck som spiller liv utan att någon tycks invända ... de möts på ett café de delar glädjeämnen i skapandekonsten ser till varandras kreativa drag och ser det gemensamma hur de har gått emot törnarna och ändå haft goda relationer goda relationer till dem som begått övergreppet emot dem detta mina vänner detta är bevis för styrka friskhet och mod dem som förtryckt de som fördömt och stulit ifrån andra dessa är de sjuka svaga och dessa skall man vara snäll emot man sparkar inte på den som ligger ned det gör man bara inte därför är det synd om förrövarna och inte det drabbad offret denna föreställningsvärld förtryckarna lever inuti tillsammans där de rättfärdigar sina dåd i den vanföreställningen "måste" det är något de "måste" fostrabort amputera eliminera ... den så kallade kreativiteten naturligheten till sitt eget skapande detta är deras stora dilemma att dessa själva lever i illusionen den om att någon annan är den sjuke då de talar om sig själva för vad vet vi om det kasserade ifrån en inspiration i detta denna stöld svepte bort för oss kanske var det största någonsin och med förlusten kommer vi alla vara bestulna på detta verk poeten var mycket övertygad och jag har läst övertygade poeter dessa övertygade poeter är allorstädes fantastiskt skickliga ... min övertygelse är att när en av oss berövas sitt konstnärsskap där det fria ordet gisslantas där gisslantas även poetens vänner för vi lider med vår vän som blivit bestulen och skräms i det därför är brott emot poeten att kalla för grov stöld på en poet
//en vän i skapande har av detta drabbats min reaktion på detta blev denna text//
Övriga genrer
(Drama/Dialog)
av
Solstrale
Läst 276 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2018-10-08 15:07
|
Nästa text
Föregående Solstrale |