Omfamnar livet men det är för kort,
vålnaderna sveper runt i periferin,
de är sorgen som ligger som ett filter över ögonen,
sorgen som gör människan,
som skapar karaktären,
den som får dig att falla ner på knä,
inför vår storhet,
utan de försvunna så skulle vi aldrig se,
det fullständigt ologiska,
att vi någonsin skulle försvinna efter denna mikroskopiska period i ett oändligt universum.