Dimman ligger tät över myren
och sveper likt älvor som flyr den
ett bottenlöst hål
cirkelformat och svart som kol
Vinden skär sig på talltopparna
pelare som vaktar de frusna och sänkt kropparna
korpar och kråkor cirkulerar
här, där dödens tystnad dominerar

Likt en nymf går hon askgrå från botten
hennes svarta hår är blött och sveper hela överkroppen
rutten och sargad hud, ögon utan lock
pupillen försvunnen från när livet sa "stopp"
hon sitter vid vattenbrynet
tom, utan att andas
som om synen fixerats av skräck för onda andar.


Hon gräver i sumpen och drar upp människoben
knackar det dovt mot en intilliggande sten
det är vinden och han
en iskall bris, det är hennes man
hon sitter ett tag men faller sedan likt en slav
hon är blott ett redskap för den kraft som styr denna massgrav
reptiler, flugor och tistlar
ibland kan du höra vålnader som viskar
för platsen är förbannad
här, där tiden har stannat.

Och flera vandrar fortfarande ända hit
för skräcken som gör skalpen kritvit.....

Hon flyter livlös och sjunker ned till kylan i botten av hålet
det sista vi såg av henne på ytan var det dansande håret.