Smälter ner silverskålen
bryter nålen och tömmer ut alkoholen
psyket är härdat och i blicken ser du stålet
zoomar ut och ser nya världar och sätter ut målet
rakar av mig håret och klipper aldrig mina naglar
stångar mig ut ur buren medan rappen haglar över ryggen
krånglar mig ut i tomheten, är svuren att demontera strukturen
rasera och bygga upp nytt för att regera
kremera samhällskroppen
släcka hoppet för oppositionella
en ny ordning ska börja gälla
ett nytt big bang ska smälla
sitter ensam utan undersåtar och i min litenhet försöker jag styra och ställa.

Mörket kramar om
frågar mig varför ingen tycker som jag
svepte allt ljus och slängdes ner i min egen grav.