Du måste lova mig en sak, bara en sak
du får inte dö förrän jag förlåtit dig, du får inte dö förrän jag klarar av att älska dig, älska dig som jag gjorde förr, när allt var lättare
Kanske kan du älska mig igen, kanske har du bakom all dimma, bakfylla och rus kvar någon vacker bild av mig och oss, en bild av hur vi var förut, när inte ilska och besvikelse kom emellan
Har du någon sådan bild? För jag har en inramad över min säng
Men jag vet inte om den hjälper, eller om den endast retar mig med hur det en gång var, retar mig med en tid som nog föralltid gått förlorad
Jag tror vi har för lite tid och vilja för att lugnt och metodiskt plocka ihop den relation som vi våldsamt och vårdslöst lät förfalla
Och det smärtar mig att vi lät det gå så här långt, men inte tillräckligt mycket för att göra något åt det