Små oavslutade funderingar i gryningen ... - Publicerad här tidigare i mars 2009
Viskningar och rop
Timmen den är sen
men känslan av dig
dröjer kvar
mjuk och len
inom mig
den strömmar
genom mina drömmar
minner om det som var
men ej längre är
på väg att bli
det minne
som gång på gång
genom mitt sinne
glimtar förbi
Timmen den var sen
upplösningen av
vårt första möte
var närmast nitrogen
i skuggan av eldens ljuva sken
den spred sig
genom våra
armar och ben
som en flod
den flödade
ut i vårt blod
En evighets sekund
av fullkomligt liv
lever obevekligt kvar
och lämnar inga alternativ
den dag vi möts igen
så som vi alltid gjort
min älskade underbara vän
för så oändligt länge sen
vi vägrade att se
och var för stolta för att be
varandra om bara lite mer
Men vad vi ej då förstod
och ej heller idag
ännu fullt ut förstår
är hur våra minnen fyllts på
var gång vi mötts genom alla dessa år
Tidevarv komma
tidevarv gå
även om minnen bleknar
och med tiden
blir alltmer grå
de stärker våra sinnen
och får oss till
att undermedvetet
allt bättre börja förstå
att även om vi skiljs
och ständigt ifrån varandra går
så är jorden ännu rund
som den fortjämt kommer vara
i många år
Det skrämmer lite grann
hur vi påverkar varann
ty du var den jag sökte
och som mitt hjärta vann