Höstens döda löv singlar ängsligt mot marken.

Liksom den osäkerhet som bor
hos några jag trodde var vänner.

Men er verklighetsuppfattning saknar tyvärr en del.

Era singlande löv kommer aldrig att bli fridfull mylla.

Tror ni verkligen att jag kommer att förlora detta krig?

Då har ni onekligen missuppfattat mig.

Jag är ett vackert gulnat höstlöv,
som strategiskt och graciöst färdas mot marken.

Ner i myllan där jag vet.

Att jag kommer att hitta min frid.

Först skall bara några priser betalas.