Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om ett krig mellan logik och känslor. Om att allt ibland är mörkt som natten och ibland skimrande rosa. Om att vara bipolär.


Att flyga högt eller falla djupt

Vaknar upp en morgon och allting känns rätt. Hela tillvaron ter sig så jävla lätt. Kan inte erinra mig om att jag någonsin haft ett negativt synsätt.
Istället är jag uppe bland molnen och svävar fram. Som om jag precis snortat ett gram. Eller injicerat en dos av livets heroin.
I'm on top Of the world - A fucking Queen.
En våg av positivitet, huvudet fullkomligen exploderar av kreativitet.
Kroppen är tyngdlös, fylld av eufori
Varje tanke blir till en vacker melodi,
varje känsla utgör en ljuvlig symfoni.
Världen är rosaskimrande och färgsprakande,
hela mitt väsen livsbejakande.
Finns så mycket jag vill göra, så mycket fint att se,
varenda intryck får mig att le.
Det är som att jag är född på nytt.
Men denna lyckliga stämning kommer snart vara som förbytt..

För plötsligt faller jag utan förvarning ner i avgrundens djup. Kippar frenetiskt efter luft men varje andetag blir till en kallsup. Sköljs över av sorg och melankoli, är som fångad i livets tragedi. Ibland blir jag förlamad av ångest eller skakar av skräck. Plågor som pågår flera veckor i sträck. Hela tillvaron känns blygrå och tung.I lägen som dessa beklagar jag mig över att vara ung.
Att jag har så många år kvar att genomlida. Kan liksom känna mitt väsen skrumpna ihop och långsamt förtvina.

Är det inte bättre att bara göra slut på allt?
Ändå vet jag djupt i mitt sinne att jag måste hålla huvudet kallt. För trots att allt känns becksvart just idag vet jag ändå att det är mina demoner som talar, inte jag. De jävlarna är skickliga på att manipulera. Men jag tänker inte låta dem få beröva mig på rätten att existera. Så jag biter ihop, gör så lite jag behöver och väntar på att det värsta ska gå över. För även om mitt tillstånd inte ligger i mina händer, kan jag åtminstone känna mig trygg i vetskapen om att det alltid vänder.




Fri vers (Fri form) av Emillu
Läst 288 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2018-10-19 16:41



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Utmärkt sätt att beskriva hur tillvaron kollapser när depressionen eller annan djävulskap dyker upp och sänker.
2019-01-09

    ej medlem längre
Jag uppskattar Ditt sätt att rycka ur språkets hörnstenar (konventionen och grammatikens närgångna regler) för att själv bestämma. En text som är konsekvent genomförd. Snyggt! På sätt och vis en klassisk text 2018. Har rötter, men på ett nytt sätt, ett självständigt sätt.
2018-11-07

  Schizooliza
Älskade vän. Finns inga psykiatriska diagnoser som är statiska och har nånting med vetenskap om hjärnan att göra. Vi är alla tills motsatsen vevisas i olika utvecklingsstadier och kris och trauman man inte fått hjälp med skapar stillbilder av psykiska obekräftade känslotillstånd. Du ska lita på att dina känslor är äkta och livsbejakande och att det är din omgivning som kränker och är inkonsekvent i dubbla budskap mellan ord och känslor. Som bryter ner livsglädjen du skall respekteras för och inte fastna i psykiatrins fångeskap av okunskap. Alla kan bli o utvecklas fria från diagnoser. Har lyckats själv o finns. Och rent poetiskt jag här kanske borde hålla mig till:) så är du klockrent brilljant i din hårt beprövade och väl utvecklade insiktskons som krävs för att sila fram varje stavelse av klokhet du förmedlar här. Kommer gå bra för dig!!! Känslan föregår förnuftet du vet Einsten och Blake stödjer och känslan är den sunda logiken du är en ljusbärare för. Go on girl!
2018-11-07

  danne //
Den känslan är bekant , det jättebra skrivet, du är duktig på att skriva Emillu

tack mvh danne
2018-10-21

  Tomas Karlsson VIP
Fin text!
Och jag vet precis hur det är.
2018-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Emillu
Emillu