Natten är mörk
En slöja i svart
Stjärnorna pryder Londonhimlen inatt
Guldiga strimmor av ljus
Fönster som lyser i hem och hus
Klackar som ljuder mot kullerstenar
Vind som viner i nakna grenar
Cigarettrök som förorenar
Ben som sviker
Snubblar till och skriker
Ett par iskalla ögon som ser
Än så länge trygg men snart inte mer

Stegen hörs tydligt nu
Närmar sig i snabb takt
Hon försöker kravla sig upp
Men har inte längre någon makt
Snart är odjuret över henne
Håller för hennes mun
En stor, svettig hand som gör henne stum
Famlar med strumpbyxorna, sliter och drar
Snart kommer den oskuld hon förgäves bevarat inte
finnas kvar
Särar på benen, slänger iväg trosor och skor innan han
Rispar sönder hennes innanmäte med sina penetrerande klor
En bit bort - en liten pojke som glor.
Från ett fönster på tredje våningen där han antagligen bor.

Tiden går sakta men ändå alldeles för fort
Hon kan ingenting göra
Kan bara försöka uthärda när den grymma besten
Fortsätter trasa sönder och förgöra
Hon ser något silverblankt skymta i periferin
Därefter brister monstret ut i ett varulvsliknande flin
Der första hugget träffar strax under vänster revben,
En våg av smärta som strålar ut i armar och ben
Skador som, även om hon överlever, kommer resultera i bestående men.

Huggen som följer kommer för snabbt och tätt för att hon ska hinna reagera. Det är som att kopplingen mellan kropp och sinne upphör att existera. Blodet porlar ur från öppna sår, färgar underlaget i rött.
Dagen efter skall alla löpsedlar vittna om att ännu en ung kvinna har dött. Gärningsmannen kommer att gå fri. Och den enda som bevittnat händelsen är en pojke som är ökänd i trakten för sin livliga fantasi.

Precis innan den stackars kvinnan tar sitt sista andetag, kommer hon att snegla upp mot det okända monstret. Hon inser plötsligt att han liknar någon hon känner igen.. Men hon hinner inte förstå vem denne någon är förrän mörkret slukar henne och allt blir tyst. Och mannen som kanske inte är så okänd trots allt, går därifrån utan ett knyst.