Han drömmer om eldkvinnan som dansar i natten
Lyser upp skogen med sitt flammande hår
Om den smidiga katten som stryker i gränden, härjad efter många år
Han ser blodröda läppar som kysser moder jord
Och lummiga träd som viskar poetiska ord
Han ser en flicka vars ansikte lyser i vitaste vitt
Som med sin honungslena stämma lockar honom in mot cirkelns mitt
Cirkeln vars kärna utgörs av tro, ett plats där tusentals själar har funnit ro
Han ser sina systrar och bröder springandes i skuggornas sal, och barnen från svunna tider som leker i älvornas dal.
Han drömmer om solgudinnans berlocker som rasslar runt hennes hals, och om odödligheten och hoppet tätt omslingrande i en vals. Han bönar och ber på bara knän om att han ska få minnas allting han drömt , för han befarar att imorgon när han vaknar kommer allt vara glömt