Smeker naken närhet, din kind
ditt underbara bröst
där jag kan vila
tryggt och för alltid, le till doften
av ditt inre
höra ett liv så nära, viskande
hemligheter som lever
där ingen ser
ingen tillåts komma, inom hörhåll
räckhåll för mitt allra innersta
din mitt
och ditt varma leende är den kraft
som får lungor
mina - att förstå vad syre är


Hon stod naken i vinden, den trasiga särken slet
i hennes nariga hud. Huvudet böjt nedåt, håret
likt en förbrukad slöja
blicken låst vid spretiga fingrar
och blottade handflator - de brann.
Hon skrek ljudlöst till knastret av huden som smälte
blåsor som sprack - sår som bultande
försökte fly, rev hysteriskt och fläktes

Hon grät. Skrek i panik

blåste obönhörligt, elden åt hennes tårar. Kunde bara bevittna förruttnelsen, förtvivlan likt pesten
i alla de, hennes givna linjer som nu slog
tusentals mörbultade röda rosor
varig gyttja och fördärvet som sped sig över hennes darrande leder liknande törnen av spetälska.
En kletig sörja av vilja och självkänsla
en härsken stank som ekade - ett sylvasst rivjärn
bland tankar.

Håller ömt, armar räcker inte till
du - min hamn att landa i
att stillsamt lägga till vid
lugnet efter stormen
älskogens skugga, smaken
som växer
starkt, ett hav av känslor
stormar
frodar och skiner, fyren i horisonten
så vacker att tårar förlorar
sitt sanna namn


Hon skakar, livrädd och han tar
drar henne närmare, håller än hårdare
hennes kropp i sin famn

Känner mina trevande, tysta läppar
de vi viskar - ohörbart
rädda för slutet, det som komma skall
så de ler innerligt
möter din öppna, inbjudande
förtrollande blick


- Det gör så ont, snälla...