bredvid mig finns det en grusväg, med en massa glaskärvor.
den ser lockande ut att gå på, barfota.
att känna alla dess glas skada mina fötter,
att höra det knapra under mina fötter.
att känna min ilska och min ånger dra sig ut genom att få ont.
genom att se det ill röda blodet och allt grus och glas sitta under min fot.
jag är nu skadad, men min ilska är mindre.

bara tanken hjälper.