Jag blir slagen, men räcker fram handen.
Stukad, men reser mig ändå upp.
Det smärtar, men jag låter det blöda, för att inte bli till sten.

Jag blir nobbad men fortsätter att bjuda upp. Dansar, även ensam på golvet.

För jag väljer lyckan och jag väljer livet.

Jag haltar, men tar mig framåt.
Jag kommer inte först, men springer som för att vinna.
När linorna slakar så spänner jag ut tältpinnarna.

Ett steg till.