Pausdikt

De som flackar med ögonen

Går framåtlutade med blickarna riktade mot marken Omätbara smärtor tynger deras steg De har knivar  som alltid vrids om i öppna sår Aldrig läkta  av tiden De är alla vi ensamma  rädda för ljuset vilsna i mörkret  I spegeln  ser jag mig själv och strupen snörs ihop av  instängd vrede

Fri vers (Fri form) av Viksten
Läst 476 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2018-11-19 14:12

Författaren Viksten gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.

Skriv ut
Spara som PDF

M.Eta Stark text, berör. 2018-11-22

Tor-Björn Gustavsson Det går lätt att säga "öppna knuten när strupen snörs ihop" men hoppas du kan höja blicken och så småningom kan njuta av tillvaron.Ett bemötande poem. TBG. 2018-11-22

Kungskobran Vredens druvors skrik i vildmarkens skri sprider skräcken sitt mörka ljus Hoppet är förlösningen de svarta molnens oro skingras lyfter mot skyn med vita slöjor räddningen är nära håll ut 2018-11-19

Kungskobran Vredens druvors skrik i vildmarkens skri sprider skräcken sitt mörka ljus Hoppet är förlösningen de svarta molnens oro skingras lyfter mot skyn med vita slöjor räddningen är nära håll ut 2018-11-19

Feliaxel 5 2018-11-19

Bodingen 4+ 2018-11-19

ej medlem längre Utmärkt 2018-11-19

Elisabeth Nilsson Ett diktat mästerverk, på kornet taget! 2018-11-19

alicja lappalainen Början möter slutet och verkan börjar bli en ny orsak. Här framträder accent av den österländska filosofin. En intressant dikt. 2018-11-19

ULJO Grymheter i vårt samhälle lyfter du fram i denna dikt. 2018-11-19

KattenKin Wow vilken personanalys, ett vasst porträtt många kan relatera till! Gillar formen, allt väger perfekt. Sparar mästerverket. 2018-11-19