Jag är dig ej nära,
inte sådär på samma plan, du vet likadant.
Jag vet inte vad jag vill säga.
Men ändå, så vet jag det.

Någon jag älskar,
älskar dig.
Någon du älskar,
älskar jag.
Det har vi iallafall gemensamt.

Jag har en syster,
som är bättre än din.
Du har en dotter,
som är bättre än alla andras.
Den som vågar skada henne,
skadar jag.

Jag tror du känner likadant,
det känns fel att skriva till dig.
Så jag skriver för min syster,
men på något vis.
Talar jag till dig.

Jag vet inte vad någon av er känner,
jag vet inte om jag vill veta.
Jag har så många frågor,
men aldrig några svar.
Så jag frågar Gud,
om det finns någon sådan kvar.
Om jag dig kunde rädda.
Skulle min syster vara lycklig då?

Det är nog svårt för andra att förstå,
hur dåligt man kan må.
Jag finner tröst i orden,
det är min räddning när livet bara blir så,
du vet, sådär som livet bara blir, anledningar ingen kan förstå.

Ett, två,
tre
Jag bönar och ber,
men ingen hör, ingen ser.
Finns det något gott i allt?
Vad är meningen med detta.
Vad är det rätta?
Rätt och fel, ska vara enkelt.
Sådär som att älska,
då man verkligen älskar någon.

Så som vi älskar henne,
du och jag.
Två olika roller,
nästan samma känsla.
Du är en far, jag är en bror.

Kom med i min båt gjord av fantasi,
den håller, bara vi ror.
Bara vi tror.
Låt oss stanna här för en stund.
Tills natten inte känns skrämmande,
och vi finner lugn.
Låt oss stanna här för en stund.