De håller hårt runt min hals
Ansikten bleknar
De säger att jag får gå men envisas med att stanna kvar
Håriga tassar mot kropp
Vita händer
Blöta tungor
Ger, tar tillbaka

All Min Kraft

Berg växer ur mina ben
Drakar flyger ur min mage
Han sa att jag stängde in mej i en bur
Fingrar som river och trycker
Jag sa att han tog
min frihet ifrån mej

En dag är den första
Jag är fortfarande mitt eget monster
På natten kliver de in med genomskinliga ansikten
grönt och orange
Röster som sätter spår i evighet
De lyssnar inte längre på vad jag säger

Musik och mörker
Tog mej alltid därifrån
Och längre in

Hennes lockar
Tog mej alltid tillbaka

De mest hatade blev de mest älskade
Svarta blommor ifråntagna sitt ljus
Än finns det hopp för fladdermössens mästare
Jag ber till solen

Att komma ihåg ditt namn

Barn håller knivar mellan deras fingrar
Himlen välter oss upp och ned
Hemligheten stod alltid skriven i mjölken
(Innerst inne är de sjöjungfrur)

’Rädda dej själv’

Repet lossar innan ögonen hinner uppfatta hastighet av tid

Svarta insekter klättrar

Jag behövde dej mest
När du försvann

Händer blir till fåglar
Löses upp i kroppar
En sjukdom som gör att
hjärtat känns som glas

Du är för alltid min räddning


D(j)u(ren) fick mej att se.