Jag har ju skadat min högerarm
inte deltagit i kyrkans soppkokeri
så mycket i höst som andra år...

Så fattades det folk, församlingsvärdinnan
ringde och frågade om jag kunde komma...
Jag sa, jag gör ett försök, gick dit...

Jag hade precis hunnit innanför dörren
då hennes telefon ringde, en deltagare hade
blivit sjuk, och var på väg till vårdcentralen...
Jag förstod att hon undrade över läget då
värdinnan sa, Ewa-Britt är här, då ropade
jag till, jag är inte mycket till hjälp, som
du vet är jag den: Enarmade banditen...

Vi började bli klara med soppan, då ringde
den sjuka igen, jag förstod hon undrade
över läget, men värdinnan sa,
Ewa-Britt är här...

Då ropade jag till igen, jag sa ju jag är ju:
DEN ENARMADE BANDITEN...

Då bröt jublet löst, skrattet nådde taket...

Jag sa, vad skrattar ni åt?
Att min arm inte håller va?
De sa, att jag hade sagt, jag är ju:
DEN EN BARMADE BANDITEN!!!