Jag sitter ihopkrupen med spända käkar
hårt håller jag kaffekoppen i handen
liksom krampaktigt håller jag ihop
ena sekunden frammanar jag tårarna
och genast lättar trycket i kroppen
mina skor står bredvid
personalrummets noppriga soffa
jag har parkerat mig likt en staty
tårarna vill våga rinna och någon kan få se
tills nyckeln hörs i dörren
och jag kniper käft och snörvlar till
vill inte vara svag men jag är inte längre stark
jag är bara livrädd nu och vill kapitulera
men jag är för trött för att ens ta ner mitt försvar
och endast underlappen darrar


Min kropp har lagt ner
varenda cell skriker hjälp oss
hon svälter oss långsamt ihjäl
orkar inte bära oss ordentligt
hennes största sår äter upp oss inifrån
jag låter fysiken tar smällen
för varje inlåst tår örfilar jag mig själv
min kropp rycker okontrollerat
ångesten pickar inte längre
den bankar genom mina tinningar
tänderna gnisslar och magen hugger
knivhugg av en överfull ocean sorg


Jag är bara trött säger jag tyst
famlar modigt efter hjälp och tillägger
”varit lite tufft privat”
och du får din bekymrade rynka i pannan
”det kommer att lösa sig” säger jag leende
jag är inte värd din bekymmersrynka
håret på armarna reser sig och jag sväljer
snälla, släta ut din panna och gå
avslöja inte mitt fantastiska skådespel
därunder finns en falsk idiot
och hon tror att hon är värdefull


I panikångest är hon inte värd ett skit
jag bönade hulkande med snoret rinnande
snälla kom och hjälp mig
fyrtiofem minuters bilresa härifrån
det är för långt och jag klarar mig väl
villkorslös kärlek existerar inte för alla döttrar
jag la på luren och knep ihop ansiktet i en grimasch
får inte bryta ihop och kan inte tappa kontrollen


Jag kapitulerade inför förtrogna vänner
hon som inte gråter inför andra
nu darrade hennes underläpp
och ögonen fylldes utav tårar
"jag är för matt för att fungera, jag orkar inte mer”
ångesten äter upp mig inifrån
men hopsjunken inser jag
utan skyddsnät kan jag inte falla
och jag behöver hjälp


Nu är det för sent.
Sanningen är framme
och jag är inte längre stark och kompetent
jag är farmors tillknycklade knytte
och likt en urvriden trasa faller allt
mitt sista försvar är nedmonterat
och jag tittar endast tomt in i väggen
när jag undrar vem som skulle rädda
en falsk idiot.