De kallar det för vilja
fingret som når rätt
avskärmningsområde
synapsernas handslag
och det utväljande sättet
trycket över pixlarna
som du la över mitt digitala mig
och jag vet inte säkert
huruvida det var din faktiska vilja
beröringen,
och undret som sedan steg ut genom elektroniken
min vilja,
bad jag om att få slippa
med knäna mot sängramen
och händerna knutna över madrassen
satt jag och talade till Gud på sättet barn gör
allt och inte mycket blev sagt
genom mitt patetiska medelåldersjämmer
och frågan om min brutenhet som jag ställde
var nog för vår herre egentligen ointressant
jag förstår det nu
hur allt han brydde sig om var kärlek
och medan ljusstakar spände ljus
tog den fart och sattes i brand,
det som började med vad människor kallar vilja
fingret över skärmen
frågan om jag ville vara din vän
det som sedan bars fram lika självklart som Wiggo
rör sig genom den här världen
kärleken,
precis som ondska
är en mellanmänsklig sak
så sa hon,
kvinnan med koftorna
men den är också gränslöst mer
det är en känga mot köttet
och allt i samtiden som skriker
ett tomtebloss genom en solkig havs-natt
och exakt därför så levande
gudomlig, bryr den sig inte så mycket om
triviala och löjliga saker som mänsklig vilja
kärlek,
den läcker in och läker
bygger två människors naiva och oförställda tro
det är inte på något sätt patetiskt
det är på tvären-äkta
precis som blodapelsinsleendet hösten 1983
bettet i Jaffaskalet och Lars Molins beska humor
två människor som ler mot varandra
sophämtarnas otacksamma verk
änglar som jobbar i det fördolda
det är ingenting annat än Guds vilja
mjölkpallen vi ställer ut mot mörkret
hur vi ständigt plockar upp rester
bygger oss samman