en låga som sakta brinner ut
en ekande värk i bröstet

alltmer frånvarande
blir jag

avdomnad från vår verklighet
den riktiga

lyckorusen kommer
men dom går
nej, rusar, förbi lika fort

så förtvivlat snabbt
hinner inte med
tappar allt

tillbaka på ruta ett

den dagliga ångesten
är det vår verklighet?

eller bara min?