Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hur jag känner, eller inte känner, musiken som strömmar.


ingenting hjälper

Jag lyssnar på den som 100 gånger förut
men det tycks som min entusiasm tagit slut.
Jag känner mig stum
musiken låter ljum.
Men jag vill att den ska slå mig som 1000 nålar
smattra emot mig som hårda strålar.
Det är bara mitt huvud som känns fullt av bomull
sjukt bakfull.
Ge mig en käftsmäll. Sätt mig på en bordell. Ställ mig på en klipphäll.
För jag känner mig konstigt neutral, det här kanske är mitt dödstal.




Bunden vers (Rim) av kamrat
Läst 424 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2019-01-02 14:29



Bookmark and Share

  Erik Gefvert
smärtsamt
så smärtsamt
2019-02-03

  Concordia
Din dikt berör mig väldigt mycket eftersom dina ord beskriver känslor, samt avsaknaden av vissa känslor, som jag (och kanske en del andra) kan känna igen från olika perioder i mitt liv.

Diktjaget känner sig stum men författaren kommunicerar med sin omvärld, via poemet ovan.

Din titel slår an hos mig. När jag är deprimerad så hjälper ingenting - omgivningen säger till mig "ryck upp dig"!

Hur gör man det när nyfikenheten och entusiasmen tagit slut, när man kanske inte kan sätta ord på sina känslor, när man känner sig som en robot?

Om jag kan skriva, fast jag är nere i ett svart hål, vet jag att, snart, inom en kort tidsperiod, kan jag nog kravla mig upp igen.

Om jag inte kan skriva när jag mår dåligt, då är situationen värre för mig. Då ber jag om hjälp.

Välkommen till poeter.se. Tack för lässtunden.

Du gör en fin debut, tycker jag.
2019-01-29

  Immanuel Hägglund
strippa inte med flit. det är olagligt 2019-
2019-01-02

  kerstin skriver VIP
när inte ens musiken lenar kan klipphällen vara ett alternativ. brukar inte gilla rim, men den här var bra
2019-01-02
  > Nästa text
< Föregående

kamrat
kamrat