Ord,
Älskling, vart är dina ord,
kan du tala utan mening?
(Inte jag heller,men vi kan ju låtsas)
Precis som alla andra.

Kan du skrika utan ton?
(Jag kan, vi kan ju skrika båda två)
Där kan vi sitta och inte bry oss om dem andra,
dem där som snett tittar på.

Vi kan ju springa rakt mot den dörr,
den dörr som ingen ser.
(Fastän alla andra skrattar åt oss)
Det ska bara få oss till att springa
ännu mer.

Snubblar,
Min vän, du snubblar över dina egna tårar.
(Sluta trilla,
Sluta falla)
Jag orkar inte se dina händer,
dem som är så fruktansvärt kalla.
Sluta snubbla över dina bortblåsta drömmar,
sluta fälla tårar på gamla fotografin.
(Fotografierna från ditt förflutna)

Andetag,
jag hör inte dina andetag.
(Du skrämmer livet av mig)

Du som en gång var min bästa vän,
du har av misstag hoppat över hela ditt liv.
(Jag var precis bakom dig)
Men någonstans i mitten lät du mig falla.
(Du släppte taget min vän)

Jag kan fortfarande se dig springa,
men du springer på andra sidan jorden.
(Medans jag sitter och har ögonen fyllda med tårar,
och tänker på minnen)

Vi sprang alla mot samma dörr,
men tiden har slitit vår dörr i stycken.

Ps. Jag tror att vi är vilse.