Jag kan ej skriva så bra som förut
förr skrev jag rim i parti och minut
ibland det växer fram en låt
som känns så bra här efteråt

En visa kan ej riktigt färdig bli
förrän den fått en fin melodi
när ord och ton i samklang är
blir allt något som mening bär

Människan älskar ej så som förut
då kunde de älska till natten tog slut
stundom de gör det nog ändå
ty det är möjligt om det finns två

När kärlekslivet har rätt harmoni
blir en kort stund en skön symfoni
dess ton den följer vart man går
av den man ej för mycket får

Melodier ger visan ett eget liv
ömsom stillsam, ömsom intensiv
med kärleken är det likadant
den gör förhållandet mer intressant

En visa om kärlek klingar så spröd
och väcker lust som nyss kändes död
den tränger till hjärtats innersta vrår
och rör vid strängar som klanger får

(Copyright © ULJO)