Gravfältets lyktor glimmar
bussen plogar
genom snö och slask

Uppför backen
ned förbi
de nybyggda
husen,
lägenheterna
de dyra
och moderna
som tornar upp som en kuliss
i bakgrunden

Bredvid varandra
sitter vi
tätt intill
Värmen strålar intensivt
Lyckan av att vara närvarande
i ett ögonblick som med tiden skall blekna,
suddas ut och försvinna, upplevs starkt

Resrutten skall snart upphöra
För att aldrig återvända
Om ett halvår är den ett minne blott

Liten skall bli stor
Miljöer skall skiftas
Distans kommer att skapas

Spontana kramar
Lekfullhet och skratt
kommer att glesna
för att bytas ut
Mot allvar och hårdhet

Det är det oundvikliga
Det sorgliga
Livshjulet som bara snurrar på
Och som är
människans lott
att stillsamt acceptera
Men framförallt
Min dotters verklighet
att blicka fram emot