Vi visste att jag var sand som rann genom dina fingrar
varje sekund som gick var jag lite mer borta
det var inte ditt fel och det visste du
ändå tror jag vi båda la skulden hos dig.

Jag förstår nu ditt beteende senast vi sågs
hur du höll mig som om jag var en dyrbar diamant
hur dina kyssar försiktigt försökte rädda världen
du fick mig nästan att överväga att stanna
att åsidosätta alla mina planer
och pausa tiden för att inte missa en sekund utav Dig



tills du packade din väska
och utan ett ord
stod dörren på glänt
och mitt hejdå
blev ditt farväl.