han och jag på min balkong
det är september men solarnas strålar kysser oss än
hans ögon säger att han letat efter mig i många år
men jag vet att elektriciteten egentligen grundar sig i alkoholen som nuddar våra läppar
han - som haft flera ringar på ringfingret, levt mitt i ett stormande hav men ändå inte gått på grund
och jag - jag som krossar allt som vidrör mig, jag som bara vill känna för en liten stund
det slutar alltid likadant - vi vaknar upp bredvid varandra och kvällen innan när vi kände oss starkare och mer levande än någonsin är nu ett minne blott