Som ett svidande skavsår, likt kliande löss i mitt mörka hår, som vinter när man längtar efter vår. Utan en min utan en tår. Känslan av en imploderande, igenkännande kraft, vilsen och tagen av en högre makt. En armé av splittrade känslor, en mur av brännande nässlor. Vill inte igenom, ser inte ljuset bakom. Heller inte vara kvar, situationen är ju inte hållbar. Kan inte fortsätta cirkulera i denna kastrull, måste hitta mod och en propell. Ta mig en bit åt rätt håll, dit jag har självkontroll, med ljuset inom räckhåll. Vinna jord, en fast mark, kärnan inom mig vet att jag är stark. I Spegeln uttrycks det jag gått igenom och  vägen tillbaks. Inget är för sent. Stigen är slingrig  men rak. Den leder mig mot det som en gång var jag, någon bra. Bli hittad, av livet och kärleken är jag smittad. Ska över kriget i min kropp och själ vinna, bli mig själv igen, en orubblig kvinna, tjäna för mig själv och bli min egen värdinna