... räcker ej
all min vilja ändå till ...

Du är obevekligen på väg
att bli stor
Stor nog för att lämna 
vårt gemensamma bo ...

Men samtidigt 
har du nästan samma behov
som du hade förut
av att få vara min lilla tjej
och bli ompysslad, lyssnad till
men också tröstad 
när dina försök till att flyga
på egen hand 
havererar och gång på gång tar slut ...

Att bli vuxen och självständig
är en iterativ process
som måste få misslyckas
ett okänt antal gånger
för att så småning om
kunna leda till hållbar success ...

Det är inte lätt på något sätt
för dig, min älskade tjej ...
... Men å andra sidan 
är det heller inte så lätt för mig
och med åren blir det allt svårare
då mina förutsättningar minskar
i relation men utan rimlig proportion
till att åren går
och den situation som uppstår
i glappet mellan att skolan tar slut
och du till slut full vuxenhet
med högre utbildning, fast arbete
och eget boende får ...

Men för att det kanske är svårt
betyder det inte på något sätt och vis
att jag någonsin ens tänker tanken på
att sätta ett pris på
det där med att 
på mina insatser
för att finnas för dig 
som det stöd och den support
vilken du som min älskade tjej
av mig som far har all rätt
att vänta dig ...

Ty du är mitt liv
och själva
innebörden och meningen
med livet för mig ...

... men också för att jag älskar dig
och för att du är Universums finaste tjej!