Likt spader två -
femton på hand;
två på bordet,
potten ger minus -
vacklar jag fram
genom dimman
som vi kallar
fortsättningen
på livets färd
där torftigheten
hålls på avstånd
med kaffe-slurp
och cigarett.
Jakten på blod;
friskt rinnande -
så förtvivlat;
förföriskt rött -
så desperat:
livgivande
ambrosia:
kärleksnektar,
kanske en Mahjong.
Nej, likafullt,
tjugotvå brickor
kvar på bordet -
"lost is the moon" -
spelet döende.
Dimmans slöjor
lättar inte:
dagen ljusnar;
drömmen viker.
Allt som finns kvar
är symbolisk makt.