... till djupet 
av min själ
och det allra innersta
av mitt hjärta ...

... är ej
tillgänglig för
någon annan än
den dig
som står kvar
vid min sida
vid brådstupet
och som 
genom allt mörker
och all smärta
bringar hopp
och sinnesfrid
när du ler mot mig ...

... då alla andra
vänder ryggen till
och visar att de ej
ids eller ens vill,
när jag dem behöver,
bli kvar som stöd
tills det mörka gått över ...

För dem
är vägen stängd
och i en annan sträckning
åt en varmare destination
kompromisslöst enkelriktad ...

... emedan den för dig
som finns när jag dig behöver
är såväl reserverad
som predestinerad ...

- Inte som en slutdestination
utan mer som den station
vilken för vår
gemensamma framtidsvision
utgör den utgångsdestination
vilken i varje 
för oss rådande aktuell situation
är den förutsättning 
vi behöver
för vår fortsatta
såväl 
inre som yttre
upptäcktsfärd ...

... på vägen till
den kärleksfyllda värld
som ryms i det Universum
vilket vi allt jämt 
och fort jämt
utvecklat
och utvecklar
utifrån det perfekta ögonblick
vi fångade tillsammans
för nu så länge sen ...

Det perfekta ögonblick
som kommit att bli
vår allra bästa
och mest trogna vän
vilken vi ej någonsin 
kommer att överge igen ...

Så därför min älskade vän
vill jag att du äntligen
kommer och förblir med mig
som är lika ämnad för dig
som du är ämnad för mig ...

Ty som du inom dig redan vet
är du mitt allt
den jag älskar
och behöver
här och nu
men så ock för evigt ...

... jämväl när allt annat är över
och skymningen faller på ...

... och det kyliga 
tenderar att bli lite för kallt
när alla andra går ...

- Det är också just då
som jag allra mest behöver
all den värme
ditt leende
skänker mig ...

- Det leende
som får mig att känna
inom varje litet skrymsle och vrå
hur mycket jag älskar dig ...