Ser ut genom fönstret. Det regnar fortfarande; syns mot mörka ytor, syns i pölarna. Altanens ljusa trä är idog spegelbilder, helt täckt av vatten. Men de bryts ständigt av regnet, varje bild varar enbart ett ögonblick. Blicken fastnar en evighet i betraktelsen av hur regnet färdas längs med det väntande körsbärsträdet. Hur dess blomknoppar - fullt utslagen vår, värme, euforisk längtanhetsuppfyllning - kontrasterar mot regnet - väntan, träda, dystert uppsamlande, stillhet, sorg, acceptans av nödvändiga ont. Det är vackert. Längesedan nu som jag var så där sävligt förundrat inför något.

(Jag låter persiennen i sovrummet vara nerdragen ett tag till. Ännu får inte hela världen komma indundrande som en pil genom ljuset med alla sina eventuella ögonblick kopplade till sig, ännu vill jag vara bara här, och ha mina tankar ifred)

Ännu vill jag segla på en känsla, förnimmelsen av något stort i något litet, samtidigt som håret hänger i trötta stripor eller obetraktat, nytvättat och varsamt borstat, ögonen är tunga, händerna är ömsom torra, ömsom vägs ner av för mycket tjock handkräm, huden fryser, lätt, lätt, och tv:n på nedervåningen står på med sportreferat på dov (där, hög) volym. Jag vet att hon stryker kläder; det är bara då hon tillåter sig att ta in det meningslösa bruset av tävlingar hon aldrig varit på, sporter hon aldrig testat, vinster som glöms så snart maskinen tryckts av.

Jag skulle kunna sova men ingenting vore så meningslöst, och att släppa drömmar fria känns vårdslöst. Oaktsamt. Jag sitter hellre i stillhet, hälften på min säng i dunkelt förmiddagsljus sent om våren, hälften i mitt eget huvud, både bortanför och närvarande, både i nutid och i framtid, alltid i det förgångna. Tidens sävlighet i stunden är en trög flod att flyta i, uppfylld av skirt ljus.

Fönsterbräda i vitgrått trä. Kaktusens blommor dog när jag glömde vattna den, men hur skulle jag ha kunnat veta? Trots en veckas idogt vattnande sedan dess har de inte tagit sig igen. Och den här sorten som bara blommar en gång om året - vad har jag gjort?

Om min litenhet är positivt korrelerat med min frihet, betyder det då att jag ska -