Den svenska socialtjänsten liknar en rosenrabatt

så vacker så fylld av löften och höga ideal

om medmänsklighet och personlig omsorg

för den som är stark och självständig

och som beundrar platsen på avstånd

men så fylld av vassa taggar och hårda kvistar

för den som inte kan gå eller stå

utan behöver lägga sig en stund

i hoppet av att bli buren av människor

med trygga armar och varma händer