... släcker dagen ner
alldeles innan kvällningen
obevekligt bryter ut ...

... du lyser 
som allra starkast
med din närvarande frånvaro
från början till slut ...

Jag känner att jag fryser
och i saknaden jag känner
att jag när den tiden kommer
vill och hoppas på 
att vi förblir så mycket mer
än blott bara vänner ...

Men här och nu
fattas du mig
mer än vad jag 
vågar visa dig ...

... och än mer
ens inför mig själv ...

När kvällningen
övergår i den mörka
stjärnklara natten
som omsluter mig
i min ensamhet
i en tillsynes förbannad verklighet
blott bara
fylld av alldeles besvärligt
hopplöst underbara 
drömmar, förhoppningar och fantasier
vilka alla handlar om 
och berör just bara dig
som är ämnad för mig ...

... jag fryser 
och mig önskar
att snart, mycket snart
få börja leva resten av mitt liv
tillsammans med dig
nära, nära,
tätt intill mig ...

Dig jag saknar
var gång jag försöker somna
jämväl var gång jag vaknar ...

Den känslan värmer mig
när jag tänker på 
hur innerligt underbart
det kommer att bli
den dag du och jag
äntligen är ett vi ...