NEJ, NEJ....jag pratar inte om en kärlekskrank
kvinna....FY PÅ ER!! Det är möss det är frågan om.

Min gamla innekatt Lill-Strumpa gick ur tiden för
ett tag sedan. Nu dansar råttorna på bordet.... eller
snarare på vedspisen. Ack ja Strumpan höll minsann
mus-ketörerna stången. Ingen mus vågade sig in i
huset när hon var i livet.
Det hela uppdagades när min lilla hund Miss Molly
började morra å skälla efter läggdags, när mökret
härskade och man nästan somnat.

- Voff.... Grrr....Morrr...å så stormade hon in i köket
där det tydligen prasslade i någon vrå. Jag insåg
ganska snart att något var fel.
Det gick upp en talgdank när jag såg att fågelmaten
ändrade skepnad....solrosfrön på golvet och talgbollar
söndermosade. Den definitiva AHA-insikten som gjorde
mig förvissad, var när påsen med Mollys leversnittar
var sönderbiten i ett hörn....med smulor utanför.
Nu blir det krig, tänkte jag. Musfällor på golvet och
en uppe på vedspisen. Dom apterades med ost som bete.
Efter några dagar hade jag fångat två små snyltare. , men
lät ändå en fälla stå kvar på vedspisen.

Natten därefter vaknade jag kl 03:00, torr å lite törstig
i munnen. Steg därför upp, tände ljuset i köket, och fick
fram lite juice att dricka. Undras om jag fått något i fällan,
tänkte jag. När jag vände min trötta blick mot vedspisen
....VA NU...så såg jag den. En välnärd mus satt och mumsade
ost på vedspisen, bredvid en musfälla som slagit igen. VA
FASEN...var min första tanke, när jag klev fram emot den.
Då tittade den upp mot mig, med de mest sammetslena
små ögon jag någonsin skådat.....som om den ville säga.

- Hej du, här sitter jag....hur är det med dig då????

Jag tappade fattningen helt och hållet, den tänkte minsann
inte springa sin väg. De små Bambi lena ögonen kunde tävla
med vilken inställsam katt som helst. Mina krigiska planer
grusades och maldes villkorslöst ned till ett.... Ååååååå en
så´n liten plutte-snutte då. Jag kapitulerade fullständigt,
släckte, gick å la mig i stället.
Dagen efter svor jag lite över min enfald, att låta lura sig
så där. På kvällen startade kriget igen. En fälla med ost på
vedspisen, HE, HE!! Natten föll och drog ned sin gardin,
ZZZZZZZ ......jag somnade sött.
På morgonen kollade jag genast fällan.

- NÄÄÄ VA TUSAN !! Osten var borta men fällan hade aldrig
slagit igen. Nu blir det världskrig mot mössen, tänkte jag.

P.S

Den lilla raringen ligger illa till nu!











Gurra