Efter undergången finns allting kvar
som stillsamma spår i mossan
de ringlande djuren, känselspröten
fjädrarna av koppar
det luktar plåt om dina händer
och sjövattnet längs ryggen när du reser dig upp
krasar av sandkorn och bortglömda timmar
vaxartade snäckor, skärvor av musselskal
släpper från huden då den torkar
du lyfter havsdjup ur minnet
skrumpna små kroppar i pärlemor
myggor dränkta i kåda
faller som smulor där du går
framför dig ligger jorden, orörd