I
Förmörkelsen kommer sa du och skrattade
Men det finns ju en sjukdom inuti
En som är något underväldigande
Den syns bara under vissa timmar
När jag står och väntar på gräsmatten
Utanför paradisets port
Jag hade ju egentligen tänkt stämpla ut
Packa ihop och gå hem
Men det var då jag insåg att jag redan var hemma
Eller inte redan...utan fortfarande
Det som var då mosas mot sulan av dina Converse

II
Men man får vissa idéer när skalbaggarna åker snålskjuts
Mellan Hallonbergen och Kista
Vi såg spökstationen
Betongblocken
Lika rotlösa som jag
I ett stadie av katabasis
Försöker jag komma tillbaka igen
Maskiner som drar i trådarna
Visar små scener ur en liten ask
Som sakta fylls med marionetters liv
Sån blev jag
Jag accepterar hur strömmen förs in
Genom hjärnbarken