... att många läsare lyckas nå ...

- Det svåra är
att nå läsare
som också verkligen läser
och förmår att förstå
vad det är du försöker förmedla ...

... eller kanske det mer 
handlar om
att nå läsare som
är intresserade av
någonting mer 
än att blott klicka på 
andras texter
och applådera
för att 
på sina egna texter
bekräftelse av
såväl nya som gamla
läsare få ...

Men utifrån erfarenhet
jag finner förtröstan
i det jag faktiskt vet ...

... Att det för varje 
text som publiceras
finns tillräckligt med uppmärksamhet ...

- Det handlar blott bara
om det egentligen rätt uppenbara ...

... att tro på sig själv och det man gör
och att respektera den målgrupp du söker finna
genom att vara uppriktig och mena varje ord
du i skriftad form förmedlar  ...

... Vilket inte innebär 
att allt har verklighetsbakgrund
som du väljer att publicera här ...

- Men att det oavsett genre
utgör något utav det du verkligen 
själv känner att du vill berätta
och att du så ock gör
utifrån det absolut bästa du har att ge ...

Att tro och eller förvänta sig
att flertalet ska gilla det 
som landar här
och är publicerat av mig ...

- Det vore minst sagt 
ren idioti
gränsande till 
att kunna betraktas som
om jag vore naiv ...

- Nej, jag vet att det finns
tillräckligt många 
vars intresse och nyfikenhet
jag med mina flöden
lyckas att förr eller senare fånga ...

Det är gott nog för mig!

- Dock värt att nämnas 
kan kanske vara
det faktum
att det jag skriver
är inte någonting som
utgår ifrån vad du som läsare
önskar och vill få läsa 
i skriftade former av och ifrån mig ...

- Skriver för att jag behöver skriva
och har alldeles för mycket 
som rör sig och stökar till det
inom mig ...

... Mycket av det jag befäster 
med hjälp av det skriftade ordets former
ger mig själv större klarhet
och därmed mer ordning
på det kaos som stundom
synes grassera 
på gränsen till att ta över 
och regera hela mig inom  ...

Kanske det spelar mindre roll
men likväl det känns lite bättre
när jag ser vad jag tänker
då det får mig att våga tro
att jag har åtminstone lite koll ...

- Att publicera dessa flöden
blir lite som att publiceringen i sig
oavsett om någon egentligen läser eller ej
likväl blir till någonting 
som liknar den del i sorgbearbetningsprocessen
där man berättar vad man känner 
för det som varit 
och inför det som utifrån detta 
därför fortfarande händer 
och därmed
ännu inverkar på ens liv ...

... för att kunna släppa taget
och lägga det som tyngt bakom sig
för att kunna gå vidare i sitt liv
med det man vill minnas
och som tillför någonting positivt
av mervärde inför kommande framtid ...

- Om det är någon som lyssnar eller ej
och eller om den eller de som så gör
är några du känner eller ej
saknar betydelse för såväl 
sorgbearbetningsprocessen i sig
som den jämväl så gör för dig ...

Att det sedan finns många som 
tycker om att läsa och ta till sig
alster med allehanda innehåll
som jag förmedlat inifrån
och eller utifrån det som
finns där inne i mig ...

- Det ser jag som en bonus i sig!

... vilket även det är gott nog för mig ...