se de träder in igenom

hör det skriker ur djupet

känn det smärtar inuti 

upplevelsen av stygn...

solen kastar en kaskad

sänder ljuset till huden

ränner in i iriskransen 

pupillerna välvs mörka

vidgas av smärtattacken

stygn sätter spår i huden

lyser vita i solbelysning...

mörkt kan minnet vara

insidans läkningsprocess

slipar bort trasornas bon

huvudets hjärnvindlingar

likt en boett inrymmer 

alla tiders plåsterförråd

de ljusa tankebanornas ro

kärlekens väsenrikes lugn

vänskapens lyktas trygghet

de vänliga ordens högborg

framkallas i en inre biosalong

sakta faller stygn ett efter ett

kvar är minnet av tröstefamn

ljuset bleker mörkerskuggorna