Med ett enda penseldrag,
en böj, en sväng, ett enda flöde,
så vill jag måla min katt.
Jag kan inte se att något annat
kan bli likt honom.

Inget annat kan teckna hans smidighet,
hans styrka och hans lätta steg,
över mitt golv.
Med en enda rörelse över papperet,
från en pensel fylld med färg,
rinner han lättjefullt
ut på mitt vita papper.

Hur kan något så smidigt bli så klumpigt?
Av den smidiga, underbara, lätta linjen,
böjen, svängen, finns inget kvar.
Tassar markerar, alls inte lätt,
med ful gul färg likgiltighetens väg
över vattnigt papper.

Vattenmuggen rullar sakta
från sida till sida,
lika omedveten om \"kattastrofen\" som
världen smidigaste klumpfot!