Den där vargtimmen
som bara finns
för att vi räknar tiden.
Ingen såg
bara fladdermusen passerade
förortens trasigt upplysta gångtunnel
Rassel i en cirkel och sedan tyst
I vinden det stumma motorljudet
från tidsmaskinens tunga lokomotiv
Mina byxben saknar konturer
när de bryter sig igenom
Ett urtvättat mörker
Ett genomskinligt Nu
Allt detta
i ett avtryck av en jättetass
Den där vargtimmen
som nästan inte finns
En egen evighet
i Evigheten