Bortom nuet
bakom tomma ögon
rusar vagnarna på räls
varv efter varv rycks allt upp
som vilade innerligt

Var är den fladdrande nerven i natten?
Snart hörs inte längre
fjärilens vinslag i luften
eller dunsen då den landar på blomman

Likbleka flyter vi ovanpå
stirrades mot himmelen
Så nära under oss, det grönblå djupet
som vi inte når

En dag kommer vi att dö
av nuets slående kraft
mot vår stängda verklighet.