Det enda vi har gemensamt är ensamhet
och snart inte ens det
röda frön i vinden, tassarna i vattenbrynet
plaskandet av solljust vatten
du söker dig ner längs släktträdet
till amöborna, de svarta vattnen, tecknen på ytan
som skimrar och försvinner
och där under, förfrämligade kroppar, djur utan utseenden
ögon delade som fruktskal, kastanjekärnors blick
stickornas spröda skramlande, saxen om garnet
om håret, flätan som faller
havsgrunden rister och stillnar
gravarnas mäktiga ryggar
de släckta vattnen
havet går genom fiskarna, de är fyllda av hav
av skepp med trädkronan kvar i fören
grenarna i saltvinden, rötterna som famlar efter fäste
du sitter och ser ut över vattnet
med händerna öppna, rundade
i väntan på att hålla fågelkroppen
när den vågat sig nära
ditt hjärta är ett hungrigt djur, vasstandat, ludet
mjuksträv päls och svartkornsögon
lukten av damm och vanilj, nymald vitpeppar,
en varm kropp
breda strålar av ljus genom spegelglaset
sekunden innan det splittras och faller till golvet
århundradena skrumpnar inför din blick
väggen där bakom är ek och bländande aska
de andas bläck genom fransiga gälar
sprickor i mosaiken
och du simmar genom mossan, kräldjur, amfibie
grodynglens outvecklade leenden
vinden bläddrar i dikesgräset
läser bladens gåtor och profetior
gryningen skallrar av nyskrivna bokstäver
de faller ur din ryggsäck som ett spår, en led att följa
du går upp mot bergen
klipporna knastrar förväntansfullt under dina fötter
barren i skrevorna, de tysta lukterna och ljusen
någonstans finns din sista bädd
den plats där du ska somna
utan ånger eller minne under trollsländornas dans
vingarnas vassa dån i luften
de syr en ny hud
av ekorrskinn, kruståtel, darrgräs
med en nål av benvitt silver, månljus i ditt hår
som du trär genom ögat
blåsippornas violetta dis i slänten
gruslila aningar mellan fjolårslöven
och du möter de vitkläddas blickar i hissen
de säger inget längre
ljuset genom fönstret över trappan
rinner ner längs trappstegen och försvinner
rasslande som ödlor i gräs
hur kan tiden gå så sakta
fast jorden roterar i denna öronbedövande hastighet
årmiljonerna har format den här stenen,
det här gruskornet, det här strået
den här röda sötman i munnen
du söker i askan efter tecken, efter eld
efter klockans förlorade visare
som ristat spår i sotet, ett alfabet av tid