Skära, skära havre.
Vem skall havren binda?
Jo, det skall allra kärestan min.
Var skall jag honom finna?

Jag såg ‘en i går afton uti det klara månesken.
När var tar sin, så tar jag min
och så blir trollet utan.
Det var rätt och det var rätt
och det var rätt och lagom,
att trollet fick i ringen gå
för ingen ville ha ‘na.
Fy skam, fy skam,
för ingen ville ha ‘na.

Tre gossar skapade teaterimprovisationer i östra kammaren på sommartorpet. Jag kunde inte riktigt se för dörrkarmen, men jag gissar att de turades om att inta olika experimentella positioner framför spegeln. Den rödhårige sprakade elektricitet i mitten. Den ljuse följde efter. Den mörke slog huvudet i karmen varje gång. Två gånger hann jag dra upp händerna ur diskbaljan och ta emot honom innan han föll i golvet.

*

Kära, kära havreflarn.
Vem skall kakan baka?
Jo, det skall alla töserna
Jag hoppas det skall smaka

  Jag såg det nu i morse uti det klara solasken
I gräset lekte barnen glatt
på andra sidan rutan.
Själv tog jag en mellanrätt
med bröd och Lätt och Lagom,
och såg den gula bussen gå
för jag hann inte ta ‘na.
Fy skam, fy skam,
för jag hann inte ta ‘na.

Det sprang flickor överallt i sommartorpet. Några hoppade hopprep eller sprang upp och ned för trapporna, andra gjorde punktinsatser vid diskbaljan. En särskilt envis, bastant och blond liten flicka i stora trappan tjatade om att jag måste följa med på gödselkonferens. Egen produktion i gropar på rad och jättebra föreläsare. Jag förklarade att jag inte gillade bajs. Flickebarnet gav sig inte. Hon prackade på mig broschyrer om konferensen som hon tyckte jag skulle läsa, och hänvisade till länkar i NE. Jag nöjde mig med att läsa på förpackningen till reklamtvålen. Liten som en sockerbit, och brun förstås. Den större tvättsvampen i samma färg såg jag inte ens åt.

 *

Skära, skära tanter
Far åt alla kanter
Visst är ni ju kära men
Fatta att ni fjantar

Jag såg er i går afton uti den klara lampans sken.
När var tar sin, så tar jag min
och så blir trollet utan.
Det var rätt och det var rätt
och det var rätt och lagom,
att allting fick på loppis gå
jag ville inte ha det
Fy skam, fy skam,
jag ville inte ha det.

När jag kom ner i storstugan, som verkade ha växt ofantligt sedan förra besöket, var där fullt av tanter. De nöp i den röda filten, de hemvävda bonaderna, de blommiga kuddarna. Jag hade torkat av alla möbler hjälpligt under förmiddagen men kände sannerligen att jag kunde gjort en bättre insats. En del av tanterna skulle på visst på gödselkonferensen, andra bara ut i solen och fika. Moster hade just kommit, och någon antydde att hennes bror redan var här.

Då var det en tant som lyfte på Wiltonmattan och avslöjade bastugolvet under. 

- Allt här är bara fake! skrek tanten. Billigt kitsch och drömridåer!

*

Fy skam, fy skam,
för ingen ville ha det