När skymningen
är slut
i den sena sommarnatten
alldeles innan gryningen bryter ut

din själ berör min hud
viskar tyst
- Älskling,
det är jag som är din blivande brud ...

där jag står på stranden
och lyssnar till havets bränningar
blickandes ut i en rymd
fylld av det allra svagaste stjärneljus
med tanken på dig
skymd bakom tårarna inom mig ...

Jag vet att jag är ämnad för dig
Jag vet att du finns 
där ute någonstans ...

hör din själs vackra röst
berätta för mig
hur mycket du älskar
och behöver mig i ditt liv ...
Ordlöst ...
Utan en endaste stavelse
smeker du in din närvaro
i mitt liv med
Insikten om såväl
syfte
mening
som innebörd
i att du funnit mig
och nu förtvivlat
försöker få mig att också finna dig ...

Undrar stilla tyst
vem du är?
Din själsliga närvaro
ger mig smärtsamt njutningsfulla känningar
men tröttheten skymmer
det enligt dig uppenbara för mig ...

Känner dig beröra mig
och dina smekningar
berättar att jag funnit dig ...
Lyssna och se
med allt av vad ditt hjärta har att ge
din själ vädjande uppmanar mig ...

Vandrar sakta över sanden
Lyssnar tyst till bränningarna
som sveper upp på stranden
Jag vet att du finns
Tror jag vet vem du är
men just nu jag helt enkelt inte minns ...
Allt jag kan se just nu
är att jag befinner mig i gränslandet
mellan skymningens släckande mörker
och gryningen

Snälla ge mig ett ljus
som belyser din själsliga närvaro
i mitt hus ...
Saknar dig så in i helvete mycket
- Vem du nu än är ...


©Peter Stjerngrim