Personer som förekommer i dikten:
En kör i Maria Magdalena kyrka
Kardinal Anders Arborelius
Den Helige Ande
Kvinnor
Män
Jungfru Maria
Olika insekter
Jesus
Josef av Arimateia
Min vän Adam


Nu börjar dikten

Vad sjunger kören
Vad säger de på radion

Stockholms katolska biskop Anders Arborelius talar om Notre Dame och säger:
Kyrkan är en kropp, en gemenskap av människors kroppar
Han talar om övergrepp som begåtts
Att Den helige Ande är en förtärande eld
Att Kyrkan måste byggas upp igen

Kropp för kropp

Våglängd, saknar mitt språk, djup nog
att hitta den himmel på jorden min kropp kan förstå

Det är så lätt för mig att bara se
vackra kindben, varma blickar
-företrädesvis hos kvinnor, eller
en skymt av skir böjdhet (men inför vad kan jag inte veta)
-företrädesvis hos män

Kvinnor och män
varför hittar jag inte in till er

Himmelsschlüsselblumen

"De sjunger för Maria, vår fru, medan det brinner"

Himmelsnyckelblommor

Jag andas ut och blir varse
de många små spåren i mig
som när silverfiskar lämnar sina fjäll i ett mycket litet rum
i halvdunkel
så är det att avgöra vilka synder som är begångna
förlåtna
och vilka som fortfarande krälar runt

"Jesus törnekrona har räddats. Katastrofen är inte total."

ur allt mänskligt djup
kreuzige Ihn
Korsfäst
Korsfäst

Skynda min plågade själ
till platsen där man inte korsfästs ensam

där lansar genomtränger mellangärden
och kroppsvätskor genomtränger sten och jord

som de mjuka delarna ska multna
ska också stenar nötas ner

Ett offer i jordform

In meines Herzens Grunde
Dein Nam und Kreuz allein

Mitt hjärta min grund
ditt namn ditt kors

den röstens brus som säger ut
namn och kors, namn och kors
det bruset nöter sakta ner
som tunna ljusa toner
det sköra lager mineral som fällts ut i allas
mellangärden

Silverfiskar har en egen ålder
de visa bland insekter
och kanske de bittra
Vilken dryck får fjärilar att födas
Vad gör puppans smet till kropp igen

Himmelsschlüsselblumen
Fem röda

Runt prästens hals den svarta stolan
den avlagda kroppen
döden att bära

Josef bär en kropp fuktig naken
på sina axlar ned för kullen

jag är törstig
I den svarta stolan bärs ingen bägare fram och inget bröd i silverask förvandlas

Nedanför korset ligger Jorden kvar
levrar sig i smulor mot läppar och haka
sötma.

Ett offer i matform

"Det är i vår natur att sörja när historia går förlorad - men också i vår natur att återuppbygga "

Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten

Nu är dikten färdig

Adam, kan du läsa det här och säga vad du tycker?
Jag är i ett flyktingläger i Kurdistan.
Jag lär mig laga dolma.

"Det är i vår natur att sörja när historia går förlorad - men också i vår natur att återuppbygga "

Den här dikten är inte färdig