Om du hade varit lyckligare...
Om du hade rätat upp din krumma rygg
om du hade gått tillbaka till ditt
barndomsland och fångat upp den som len sand
lagt den tryggt i din ficka
om du hade förlåtit allt
om du hade ställt stridsyxan längst in
i garderoben
om du hade klätt av dig din skam
hängt den på en fin galge att
bara se på ibland
om du hade försonats med allt
om du inte hade längtat alls
bara kysst livets allt
trädets gren dansar i vinden
här har det stått i många år
så många liv som
passerats dess väg
lena unga ben som blev gamla
och trötta
en ungdomlig kärlek som blev som
ett skrynkligt äpple
ett äpple hon bar med sig
i evig tid
Du är en gäst i allt
Allt du äger kommer
en dag att tillhöra
en annan
Kvällens rosa gryning
kramar dagens förväntningar
allt stillas
bakom häggen är himlen
alldeles rosa
där du stod på ängen med näsan
mot trädet varje dag
står du nu igen
cirkeln slöts
du har kanske
kommit hem