På sommaren känns allt lätt
Jag tror att jag kan vara med dig på riktigt på sommaren
På sommaren så känns inget riktigt verkligt
Ingen pratar någonsin om höstromanser, det är för vardagligt, men på sommaren,
Då kommer jag vara en annan, då kan du få allt av mig
På sommaren känns allt tillfälligt, kanske är det därför en ger mer av sig själv än vanligt, på sommaren, det känns konsekvensfritt
Men kan då en sommarromans bli en full kvartals kärlek?
Vi tar det som det kommer, på sommaren
Men resten av året då? På hösten,
På vintern,
På våren?