Gud vad ni missar när ni inte gråter.


Så otroligt gott att gråta.


Bara låta det rinna nedför kinderna.


Och känna sig ensam.


Och tycka synd om sig själv.


Faktiskt en ren mänsklig och psykologisk mekanism.


Som vi är födda med.


Jag tycker om att gråta då och då.


Gör gott i mig.


Och jag har ganska mycket att gråta för.


Men är jag svag för det?


Fuck you!


Jag gråter när jag vill.


Det är bara styrka att gråta.

Och att möta sina egna svagheter.

Sin egen ångest.


Tycker faktiskt synd om er som inte gråter.

Ni bara spärrar in er själva tills allt brister.


Släpp ut lite i taget då.


Eller?


Vad är ni rädda för?


Den falska.

Så kallade vackra.

Reklam.

Instagram.

Facebook världen?


Där alla skiter i er ändå.


Falska poser och foton tar dig ingenstans ändå.


Bara som en heroinspruta för lite

uppmärksamhet en liten stund.


Var ditt äkta jag istället.


Gråt ibland istället.